Sömnfattiga nätter
Nu jobbar jag igen på båten i brist på annat att göra men den här gången har jag haft svårt och sova. Kanske mycket för att min första natt vart störd men det bara vill liksom inte, John Blund kommer inte.
Men jag varför det är så...
Nu börjar jag planera inför min skolgång. Vill gärna att så mycket som möjligt ska vara i ordning så jag sen slipper oroa mig för pengar och annat, så bara kan fokusera på mina studier. Men en del säger mig att så inte kommer att vara fallet. Pratade med Ronni om studielån här om dan, jag helst vill slippa ta det men han bara säger att det ordnar sig. Jag tror inte han förstår hur viktigt det här med pengar och att klara av att betala av sina räkningar betyder för mig. Med min bakrund så borde han förstå men jag kan väl inte begära det. Då kanske ni undrar hur jag hade det...
När jag var liten jobbade inte min mamma, hon var hemmafru och tog hand om oss fyra barn. Jag har aldrig gått på varken dagis eller fritids utan bara i skolan. Under min uppväxt har min pappa bedrivit olika företag och försörjt familjen ,men eftersom han är finsk medborgare och min mamma svensk så bedrevs företagen i min mammas namn. Hon gick kort och gott i borgen för hans företag.
Men allt eftersom så börjde företag på företag gå i konkurs vart skulden hos banken bara större och större och detta i min mammas namn. Tillslut hamnade räkningar och lån hos kronofogden. Allt slutade med att kronofogden tog 2 bilar, tavlor i olika storlekar värda säkert 260 000 kr och mitt barndomshem. De sparkade i princip oss ut på gatan.
Mamma fixade en stor lägenhet nere i centrum och efter det vart vår ekonomiska sitution bättre. Vi hade det ganska bra när vi bodde där. Vi barn började få månadspeng och räkningarna vart betalda.
Men det fanns skuld hos fogden så mamma nu började ansökan om skuldsanering.
Eftersom vi började få bättre ekonomisk så ville mina föräldrar att vi skulle flytta tillbaka till området vi bodde i. Sagt och gjort flyttade vi sommaren 1998 tillbaka till Steninge. Där bor nu min mamma och min 32-åriga bror som nu äger huset eftersom min mamma har skuld hos fogden.
För ca 2 år sen fick min mamma efter tredje ansökan om skuldsanering ansökan igenom. UTAN min pappas hjälp.
Så, nu står jag här. Flyttade hem ifrån när jag var 20, köpte min första lägenhet tillsammans med min pojkvän när jag var 21 och nu ska jag börja studera till hösten.
Det är med iver jag äntligen skaffar mig ett yrke, vill gärna ha en profesionell utbildning förutom gymnasiet att luta mig tillbaka på. Även om kan en del om olika saker så kommer det kännas skönt att jag skaffar en högre utbildning.
Jag har en del intreesen också som musik, måla i form av akvarell och akryl (just nu iaf), leka psykolog, skriver den del, tycker väldigt mycket att umgås med olika typer av folk och resa. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dessa saker, jag behöver dom för att leva ett lyckligt liv.
Måste jobba lite nu så jag verkar iaf lite seriös men....
Ta hand om dig.
