minnastar

Min mormor var en av dom personerna jag känner att jag inte vaken kunde hysa agg eller tycka som illa om. Men så kanske alla känner för sina mormödrar/farmödar.
Min mormor öppnade ett sparkonto åt mig och min bror när jag var liten. Vi fick en varsin sparbössa med en bankbok så vi kunde hålla koll på summan och räntan. Mormor, eller mummu som vi kallade henne för, lärde oss att det var kul att spara. Varje sommar när vi besökte henne i finland tittade vi i våra bankböcker och kollade hur mycket det hade kommit in och hur mycket ränta vi hade fått. Folk som hälsade på la en eller två mark i bössorna vilket både jag och min bror uppskattade. Men vi visste att det var mummu som stog mesta av vårat sparande.
Jag har på senare tid minnts tillbaka till min bardom, till somrarna vi spenderade i Finland hos mummu. Jag älskade att åka dit, hela resan med båten var spännade och när vi väl var framme så sov vi hos mummu. De mesta vi gjorde var att ta det lungt, laga och äta mat, gå på promenader, kanske bada när det fanns tillfälle. Byn mummu bodde i bestod mest av gamla så det var en skön avslappnad atmosfär där. Var alltid skönt och åka dit. Jobbigaste var ändå att åka ifrån mummu, hon fällde alltid en tår vilket oftast fick mig att göra det också.

Den 15:e oktober somnade mummu in på sjukhuset i Isojoki och många tårar har fällts sen dess. Hos begravdes den 31:a oktober och ligger nu brevid sin första make. Jag saknar henne nåt otroligt mycket samtidigt som jag saknar dom där somrarna jag aldrig trodde skulle ta slut.



Mummu,
rakastan sinua ja toivon että olet saanut sieluusi rauhaa.
Olet aina niinkuin aurinko muistoosani.